Oskrivna föräldraregler – måste vi verkligen följa dem?
Det här avsnittet publicerar jag bara, utan att vara helt nöjd med det. Har försökt och försökt att kort och koncist med koppling till litteratur sammanfatta mina tankar kring ämnet. Men det är ett ämne jag tycker är så komplext och svårt att sammanfatta. Jag har så mycket tankar och funderingar kring det. Det jag försöker ta upp i avsnittet är i alla fall hur det är så lätt att göra som alla andra föräldrar, och hur svårt det kan vara att våga göra som man själv vill och tror är rätt, särskilt när andra föräldrar ser. Och när man har något som krånglar med ens barn, hur man då så lätt hamnar i att söka svar hos diverse föräldraexperter, utan att kanske våga ifrågasätta varför och om det som “krånglar“ ens är ett problem eller om det bara är en känsla i dig i att ditt barn sticker ut och det mer är det som gör dig orolig än saken i sig? Och att paradoxalt nog all denna information du har gör att du har ännu svårare att lita på din intuition om hur just ditt barn funkar, jag vet i alla fall att jag har hamnat där flera gånger, särskilt kring sömn (något jag inte ens tar upp i detta avsnitt, sömn, sömntips och rädsla för att göra fel kring det får bli ett avsnitt i sig). Känner du igen dig? Vad kämpar du med bland dessa oskrivna regler och samhällets och institutionernas förväntningar? This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit linneabengtzing.substack.com
